Aktiv Öresjö representerades på den första upplagan av 2XU Idre Fjällmaraton av Janne, Svante och Niklas
. Med på årets fjälläventyr var också Robin Hallsten som även han sprang loppet i AÖ-kläder.

Inför loppet

Avresan mot Idre avgick vid lunch på torsdag för att ha en extra dag i Idre innan den stora dagen. På fredagen anordnade AÖ en löprunda i skidbackarna för att känna lite på terrängen och prata lite taktik inför loppet. Givetvis testades upploppet för att skapa lite mentala målbilder. Resten av dagen ägnades åt förberedelser och uppladdning.

Lördagen och loppet

Lördagen den 25:e augusti 2018 var det så äntligen dags för Idre Fjällmaraton. Samtliga AÖ-are på plats i Idre sprang 45k-varianten. Vi samlades vid startområdet en stund innan start för lite innan-loppet snack och lyckönskningar. Klockan 11:00 gick startskottet för de 240 45k-löpare som kommit till start
. De löpare som sprang 12k startade en halvtimma senare och 28k-löparna efter ytterligare en halvtimma. Eftersom vi AÖ-are inte sprang ihop är beskrivningen av loppet baserat på mina (Niklas) upplevelser.

Burusjön

Banan inleddes med lätt löpning först på skidspår och sedan på fina stigar mot Burusjön. Vid Burusjön möttes vi av en liten överraskning – lite otippat att få springa på sandstrand under ett fjällmaraton. Efter strandlöpningen följde någon kilometer grusväg fram till första energistationen. Under de första åtta kilometrarna från start till första energistationen avverkade man endast ett fåtal procent av banans totala stigning vilket gjorde att man hade möjlighet att bli rejält uppvärmd innan utmaningarna började på riktigt.

Nipfjället runt

Efter första energistationen vek banan av från grusvägen och in i skogen. Nu började stigningen upp mot Nipfjället. Nu ändrade banan verkligen karaktär med besked. Stigningen började direkt men uppvärmd och fulltankad med energi gick det ganska lätt på de fina skogsstigarna och snart var vi uppe på kalfjället. Nu följde en stunds löpning på steniga leder med fantastiska fjällvyer. Därefter bar det av ner från Nipfjället igen mot fjällbjörkar och myrmark längs ganska svårsprungna stigar med mycket sten – ett relativt tekniskt inslag på banan. Emellanåt kunde man höra musiken från 2XU Pep Zone, men en rejäl stigning återstod innan man nådde energistationen.

Upp på kalfjället

Sista biten av stigningen mot 2XU Pep Zone kantades stigen av skyltar med peppande budskap. Det blev en kort paus vid energistationen för att trycka i lite banan och sportdryck. Jag passade även på att fylla en flaska med sportdryck. Nu var halva distansen avklarad och även ungefär hälften av den totala stigningen men jag försökte att inte tänka för mycket på det utan gav mig av mot nästa mål på min lista.

Mot Städjan och ner till myrarna

Efter energistationen följde ett antal kilometrar med relativt behaglig löpning på fint underlag. Här sammanfaller 45k och 28k banorna vilket var lite kul eftersom det blev betydligt fler löpare på stigarna. Vid ungefär 28 kilometer delade sig banorna igen. 28k-banan fortsatte mot Städjan och högre höjder medan 45k vek av för att efter först en svag stigning följt av en härlig utförslöpning i låg vegetation återigen lämna kalfjället för en stund.

Vått om fötterna igen…

Myrmark igen och den här gången är det betydligt tyngre med ganska många fler kilometrar och höjdmetrar i benen. För egen del hade jag en rejäl dipp här. Jag hade haft lite svårt att fylla på med energi en stund och det tog ut sin rätt nu dessutom hade jag sprungit ett antal kilometer utan att se några andra löpare vilket gjorde det svårare att peppa sig själv.

Med 34 kilometer avverkade når man den tredje energistationen. Eftersom jag hade haft det lite kämpigt ett tag stannade jag till en stund här, pratade lite med de härliga funktionärerna och fyllde på med energi. Efter denna välbehövliga paus var jag snart med i matchen igen och nu följde en kort stunds härlig löpning på fina skogsstigar innan det var dags att ta sig an Städjan.

Upp till Städjan – uppförsmyr!?

Någon kilometer efter 3:e energistationen börjar stigningen mot Städjan och banans högsta punkt
. Första gången någonsin jag sprungit i en myr som lutar uppåt (kanske var lite snurrig här men jag är ganska säker på att det faktiskt gick uppför). Det var bara att inse att klättringen mot toppen är för brant för att springa och istället börja gå. För min egen del var detta första tillfället på länge som jag såg någon annan löpare. Jag fick se en kille lite högre upp och bestämde mig för att komma förbi honom. Alltid bra med lite motivation och skam den som ger sig; till slut kom jag förbi och nästa mål, Städjan, tornade nu majestätiskt upp sig framför oss

.

Ungefär samtidigt som jag såg skylten vid banans högsta punkt ett hundratal meter längre fram, hörde jag en bekant röst nerifrån skogskanten och såg en skymt av Svante i full färd att ta sig upp för backen.

Toklöpnig utför i ren eufori

Jag vände snabbt vid högsta punkten och började springa utför

. Jag hade innan loppet befarat att löpningen utför Städjan skulle vara svår med 37 kilometer i benen men det gick över förväntan. Stigen utför Städjan var ganska lättsprungen och eftersom det var en stund sedan man kunde springa på ordentligt flög jag fram i ren glädje (åtminstone kändes det så – antagligen såg det inte så bra ut men känslan är allt i det här läget)

Chocken

Vid foten av Städjan blev det en stunds löpning på fina stigar i skogen följt av grusväg fram till den fjärde och sista energistationen vid Idre Fjälls brantaste pist – Chocken. Här fyllde jag på med energi och tog även lite kaffe vilket piggade upp kroppen rejält. Sneglade lite uppför Chocken och var glad att det inte var den vägen vi skulle ta upp på Gränjåsvålen och fortsatte mot sista stigningen. Sprang lite i början av backen men växlade snart över till gång i snabb takt istället. Nu var det toppen av skidbacken som hägrade. Jag försökte gå på så fort benen klarade och passerade en hel del löpare på vägen upp. Många hade dragit på sig kramp och gick med besvärade miner uppför backen i sakta mak men mina ben kändes förvånansvärt fräscha. Man kunde inte annat än lida med dem – jag vet precis hur det känns när benen inte fungerar längre. Jag försökte, efter bästa förmåga, peppa de löpare jag gick förbi på vägen upp till toppen.

Jag kommer att fixa det här!!

Sista stigningen avklarad och en stor lättnad infann sig. Fortfarande ett par kilometer kvar till mål men resten är utför och på lättlöpt underlag. Lyckades faktiskt öka på tempot avsevärt och var riktigt nöjd när jag konstaterade att det gick fint att springa i ett tempo en bra bit under 4 minuter per kilometer trots allt slit man utsatt kroppen för under dagen.

Målgång

Nu närmade sig målgången snabbt. Speakern i målområdet hördes och det gick att öka farten ytterligare innan det efterlängtade 2XU-upploppet.

Jag kom först i mål av AÖ-löparna på tiden 05:08:36 tätt följd av Svante på tiden 05:11:34 vilket resulterade i en 33:e respektive 39:e plats totalt. Även Janne och Robin gjorde starka insatser och kom i mål med tiderna 05:37:25 (62:e plats) respektive 05:56:44 (88:e plats).

Efter loppet – reflektion

Samtliga AÖ-löpare lämnade Idre nöjda med sina insatser. 45k-banan innebar distansrekord vilket bara det är en prestation. Lägger man sedan till alla höjdmeter och bitvis teknisk löpning i stökig terräng blir det inte sämre. Med facit i hand kan man konstatera att träningen och uppladdningen inför denna utmaning har fungerat väl.

Vi är eniga om att detta var ett mycket fint lopp och ett proffsigt arrangemang och vi vill verkligen komma tillbaka nästa år – kanske ännu bättre förberedda; mer backar, myrintervaller och utförslöpning.

Vi vill tacka Idre Fjällmaraton för en välarrangerad tävling med en mycket fin bana, 2XU Sverige för snygga, tighta kläder, Icebug för greppvilliga skor och alla andra som hejat på oss längs vägen!

Vi ses igen nästa år!

Resultat

#idrefjällmaraton #2xusverige #icebug #aktivöresjö